Allmän föreskrift och anvisning
Given 24.2.1998
I kraft 1.3.1998 - tills vidare

Normbas

Enligt 7 § 2 mom. lagen om allmänna åklagare (199/1997) skall statsåklagarna i första hand sköta åklagaruppgifterna i de brottmål som från samhällets synpunkt är viktigast. De skall också utföra åtal som riksdagen, justitieministeriet, justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman har beslutat väcka. Om något annat inte stadgas eller bestäms är statsåklagarna åklagare i ärenden som hovrätten behandlar i första instans.

Enligt 13 § förordningen om riksåklagarämbetet (209/1997) skall de lokala åklagarmyndigheterna utan dröjsmål, på det sätt som riksåklagaren bestämmer, anmäla till riksåklagarämbetet om de ärenden som avses i 7 § 2 mom. lagen om allmänna åklagare. Riksåklagaren kan besluta om anmälningsskyldighet också i fråga om andra ärenden.

FÖRESKRIFT OM ANMÄLNINGSSKYLDIGHETEN

Ärenden som skall anmälas

De lokala åklagarna skall till riksåklagarämbetet göra anmälan om

1) brottmål som är viktiga från samhällets synpunkt,
2) brottmål som annars kan antas väcka stor uppmärksamhet i offentligheten,
3) brottmål som kan ha allmän betydelse som prejudikat,
4) brott som polismän eller åklagare misstänks ha begått, med undantag för ärenden som behandlas som ordningsbotsärenden eller i strafforderförfarande,
5) brott och hot mot en åklagare på grund av dennes tjänsteutövning eller -ställning, samt
6) ärenden som det av något annat än i 1-5 punkterna angivet skäl är motiverat att underrätta högsta åklagaren om.

Om till en lokal åklagares kännedom t.ex. med stöd av en anmälan enligt 15.1 § förundersökningslagen, nedan FUL, kommer ett ärende som direkt med stöd av lag ankommer på en statsåklagare (t.ex. ärenden som hovrätten skall behandla i första instans) skall riksåklagarämbetet naturligtvis omedelbart underrättas om saken.

Förfarande

Anmälan görs så att riksåklagarämbetet med fax eller post tillställs en kopia av brottsanmälan eller annan redogörelse för ärendet. Anmälan skall göras så snart åklagaren har fått kännedom om ärendet och konstaterat att det är av en sådan art som avses i punkterna 1-6. I anmälan är det skäl att nämna till vilken kategori det anmälda ärendet hör.

För anmälningsförfarandet svarar i första hand den åklagare som har tilldelats ärendet antingen med stöd av en sådan underrättelse som avses i FUL 15.1 § eller som ett färdigt förundersökningsprotokoll. Ledande häradsåklagaren skall övervaka anmälningsförfarandet. Han kan själv göra anmälan redan i det skede då ärendena fördelas.

Syftet med anmälningsförfarandet är inte enbart att enligt lagen välja ut de ärenden som riksåklagaren åtar sig utan också att säkerställa åklagarväsendets interna information. Riksåklagarämbetet kommer sannolikt att få ta emot ett stort antal anmälningar. Särskilt meddelas inte att den lokala åklagaren får fortsätta behandlingen av ett ärende, medan en underrättelse om att ärendet överförs till riksåklagarämbetet eller om att riksåklagaren eventuellt vidtar någon annan åtgärd med det snaraste tillställs den lokala åklagarmyndigheten.

Följaktligen skall den lokala åklagarmyndigheten fortsätta att på normalt sätt sköta åklagaruppgifterna i ett ärende varom anmälan har gjorts.

ANVISNING OM TILLÄMPNING AV FÖRESKRIFTEN

1) Brottmål som är viktiga från samhällets synpunkt.

Anmälan skall göras om brottmål som är viktiga från samhällets synpunkt. De viktigaste av dessa överförs på statsåklagarna.

Ett brottmål kan enligt föreskriften anses vara viktigt från samhällets synpunkt, när det är fråga om exempelvis:

• ett grovt brott som har samband med den egentliga organiserade brottsligheten,
• brott som orsakat exceptionellt stora person-, miljö- eller förmögenhetsskador eller risk för sådana,
• tjänstebrott som begåtts av en tjänsteman i betydande ställning
• ett exeptionellt brott som riktar sig mot en tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning eller tjänsteställning (exemplvis ett brott mot rättsvården)
• brott som begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för likställdheten mellan medborgarna eller det straffrättsliga systemets funktion
• brott som har klara politiska eller rasistiska motiv,
• gärningar som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (exempelvis brott mot yttrande- eller tryckfriheten eller s.k. medborgarolydnad),
• ärenden som innehåller internationella element eller tangerar internationell politik, eller
• krigsförbrytelse eller brott mot humaniteten enligt 11 kap. eller brott mot politiska rättigheter enligt 14 kap. strafflagen.

2) Brottmål som annars kan antas väcka stor uppmärksamhet i offentligheten

Brottmål som väcker stor uppmärksamhet i offentligheten är ofta också viktiga från samhällets synpunkt eller också uppfattas de som sådana i den offentliga debatten. Även om ett ärende kanske inte är viktigt från samhällets synpunkt, måste riksåklagaren redan i ett tidigt skede informeras om ärenden som antagligen dyker upp i offentligheten, bl.a. för att kunna besvara förfrågningar från massmedierna.

T.ex. vissa särskilt grova eller i något avseende exceptionella eller sällsynta brott kan hänföras till kategorin ärenden som väcker stor uppmärksamhet i offentligheten, utan att de från samhällets synpunkt är viktiga i den ovan angivna bemärkelsen.

3) Brottmål som kan ha allmän betydelse som prejudikat

Riksåklagaren företräder åklagarna i högsta domstolen. Vid behov deltar riksåklagaren i utvecklandet av lagstiftningen om åklagarverksamheten och arbetar för att avhjälpa missförhållanden i lagstiftningen. Det kan vara nödvändigt att informera hela åklagarkåren om vissa lagtillämpningsproblem och om eventuella lösningar på dessa.

Av dessa orsaker är det nödvändigt att riksåklagarämbetet får uppgifter om ärenden av prejudikatnatur. En åklagare som har noterat ett sådant ärende skall utan dröjsmål göra en anmälan om saken. Vid behov skall åklagaren i korthet redogöra för i vilket avseende ärendet kan anses vara av prejudikatnatur.

4) Brott som polismän eller åklagare misstänks ha begått

När det har anförts brottsmisstankar mot en polis leds förundersökningen av allmänna åklagaren. Åtalsprövningen i ärendet skall utföras av någon annan åklagare än den som har lett undersökningen. Det är i regel den lokala åklagaren som sköter åtalsprövningen och utför åtalet i dessa fall. Om brottet misstänks ha blivit begånget i det härad där den misstänkte polismannen tjänstgör, kan det vara nödvändigt att förordna en åklagare i något annat härad.

Ledningen av förundersökningen i brottmål där poliser är misstänkta hör till åklagarväsendets specialuppgifter, som det är nödvändigt att riksåklagarämbetet ger akt på också för att få en korrekt helhetsbild av de därmed sammanhängande resursbehoven. Av den anledningen är det nödvändigt att göra anmälan till riksåklagarämbetet om alla ärenden där en åklagare leder förundersökningen. Det är fråga om samma anmälningsskyldighet som avses i riksåklagarens 31.12.1997 daterade föreskrift om förordnande av förundersökningsledare vid polisbrott (RÅ:1997:1).

Det finns inga särskilda bestämmelser om förundersökning av brott som misstänks ha blivit begångna av allmänna åklagare. I sådana fall är det av samma orsaker som i fråga om polisbrott viktigt att trygga förundersökningens och åtalsprövningens opartiskhet samt allmänhetens förtroende. På grund av de specialarrangemang som eventuellt blir nödvändiga och även annars måste riksåklagaren underrättas om dessa ärenden.

Anmälningsskyldigheten gäller inte ärenden som behandlas som ordningsbotsärenden eller i strafforderförfarande.

5) Brott och hot mot åklagare på grund av dennes tjänsteutövning eller tjänsteställning

Ett brott som riktats mot en åklagare kan från samhällets synpunkt vara viktigt i den bemärkelse som avses i 1 punkten. Det är emellertid skäl att ge akt också på smärre brott som riktas mot åklagare, för att man inom organisationen skall kunna bilda sig en korrekt helhetsuppfattning om hur omfattande och allvarligt problemet är. Därför är det skäl att till riksåklagarämbetet anmäla samtliga brott och allvarliga hot av ovan nämnda slag, också i det fall att de inte leder till brottsanmälan och förundersökning.

6) Ärenden som det av något annat skäl är motiverat att underrätta högsta åklagaren om

Det är inte möjligt att lägga fram en fullständig förteckning över alla typer av ärenden som riksåklagaren behöver vetskap om. Åklagarna förväntas själva vara aktiva och överväga vad högsta åklagaren - med beaktande av dennes uppgift, befogenheter och påverkningsmöjligheter - behöver få reda på. Hela åklagarväsendet har nytta av att informationen fungerar i dessa avseenden.

Riksåklagare Matti Kuusimäki

Statsåklagare Petri Jääskeläinen