Dnr 22/31/05
Allmän anvisning till åklagarna
Given 9.6.2005
I kraft 1.7.2005 - tills vidare
Upphäver allmän anvisning till åklagarna 28.1.2002 RÅÄ 2002:1 Dnr 41/31/01

. Allmänt

Förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått leds av allmänna åklagaren, med undantag för ärenden som behandlas som ett ordningsbotsärende eller i strafforderförfarande.¹ Bestämmelsen gäller brott som misstänks ha begåtts av en polisman, oberoende av om brottet skett i tjänsteutövning eller utanför denna. Polismän är de tjänstemän som nämns i polisförordningen.² T.ex. de väktare som tjänstgör vid polisinrättningarna är inte polismän.

Åklagaren verkar som förundersökningsledare även då en polis misstänks för ett brott, som han har begått före han har blivit polis. Samma gäller för en person, som inte under förundersökningen längre är polis.

Det har funnits behov av att ordna ledningen av förundersökningen så att polismyndigheten inte genom ett eget beslut kan avsluta förundersökningen av ett brott som en polisman misstänks ha begått. Avsikten har varit att trygga att förundersökningen verkställs utan att den påverkas av den misstänktes ställning och så att allmänhetens förtroende för att förundersökningen genomförs opartiskt bevaras. Själva utredningen sker hos en polismyndighet, med åtföljd av de anvisningar som ges av den allmänna åklagare som leder den.³

I denna förordning fokuseras på de centrala omständigheter som framgår då förundersökningsledaren och utredaren tillhör olika organisationer. I anvisningen behandlas i synnerhet följande omständigheter:

• Ordningsbots- och strafforderförfarandeärenden
• Förundersökningsledaren
• Skyldigheten att ta kontakt i situationer med två förundersökningsledare
• Samarbetet
• Mottagandet av anmälan och registreringen av den
• Hur förundersökningsledaren utses
• Inledandet av utredningen
• Inledandet av en utredning i situationer i vilka ingår användning av maktmedel
• Inledandet av en utredning i anledning av att en person som hållits i förvar i polisens lokaliteter har avlidit
• Brådskande åtgärder
• Åklagarnas joursystem
• Begränsning och avslutande av förundersökningen
• Den enhet som ansvarar för utredningen
• De anmälningar som skall göras om händelsen
• Polisens länslednings uppgifter
• Centralkriminalpolisens deltagande i en utredning
• Klagomål
• Polisundersökning
• Riksåklagarämbetets åtgärder

2. Ordningsbots- och strafforderförfarandeärenden

Förundersökningslagens 14 § 2 mom. tillämpas inte på de ärenden som behandlas som ordningsbotsärenden eller i strafforderförfarande. Ett av vållande begånget ärende som är enkelt och har medgivits och för vilket finns vedertagen påföljdspraxis förutsätter i allmänhet inte en polisbrottsutredning. T.ex. trafikbrott eller trafikförseelser kan behandlas i strafforderförfarande. I dessa fall kan polisen dock självständigt genomföra en summarisk förundersökning, om det redan i inledningsskedet är känt att ärendet kommer att handläggas med ordningsbot eller strafforder.

Om polismannens förfarande står i strid med hans tjänsteplikt kan detta innefatta ett tjänstebrott och ärendet kan då inte behandlas i strafforderförfarande. Ett förfarande skall anses stå i strid med tjänsteplikten när det är klart avsiktligt eller begås i strid med utfärdade föreskrifter.

I fall som lämnar rum för tolkning skall ärendet styras till att följa förfarandet i 14 § 2 mom. i förundersökningslagen.

3. Förundersökningsledaren

Den åklagare som är förundersökningsledare beslutar om att inleda eller låta bli att inleda förundersökning⁴, leder och ger anvisningar för utredningen samt förordnar om behövliga tilläggsutredningar samt om att förundersökningen avslutas. Åklagaren har i princip som förundersökningsledare samma rättigheter och skyldigheter som en förundersökningsledare som är polisman. En åklagare som är förundersökningsledare ansvarar för de anmälningar som anges i 15 § i förundersökningslagen, för tvångsmedel, information, avslutande av förundersökningen och för de övriga uppgifter som ankommer på förundersökningsledaren.

En åklagare som är förundersökningsledare kan utfärda en strafforder i ett ärende som gäller ett brott som en polisman misstänks ha begått. Straffordern överförs till en behörig åklagare för att fastställas. En åklagare som är förundersökningsledare kan inte utfärda ordningsbot eller ge en anmärkning, eftersom ordningsbot utfärdas av en polisman och anmärkningar ges av en förundersökningsmyndighet.

Åtalsprövningen görs och åtalet drivs alltid av en annan allmän åklagare än den åklagare som varit förundersökningsledare.

Klagomål som riktas mot en åklagare i hans ställning som förundersökningsledare handläggs vid riksåklagarämbetet. Även riksdagens justitieombudsman och statsrådets justitiekansler kan handlägga dylika klagomål.

4. Skyldigheten att ta kontakt i situationer med två förundersökningsledare

En allmän åklagare som är förundersökningsledare har befogenheter som förundersökningsledare till endast den del saken gäller ett brott som en polisman misstänks ha begått. Om i ärendet ingår även andra misstänkta är en polisman till denna del förundersökningsledare. Undersökningsledarna skall se till att undersökningen i dessa fall utgör en med tanke på utredningen meningsfull helhet.

Förundersökningsledarna skall koordinera utredningsåtgärderna och se till att utredningarna framskrider jämsides. Särskilt skall sörjas för att i konträra utredningar inte som vittne hörs en person som genom detta blev tvungen att vittna i egen sak.

Utredningen skall i regel ordnas så att trafikförbindelserna mellan tjänsteplatserna för den åklagare som är förundersökare, den polisman som är förundersökningsledare och utredarna är sådana att de även i praktiken kan träffas personligen. I en situation med två förundersökningsledare skall i ärendet i mån av möjlighet användas samma utredare.

Undersökningsledarna skall sinsemellan komma överens om informeringen i ärendet.

5. Samarbetet

En objektiv förundersökning förutsätter ett omedelbart och intimt samarbete mellan förundersökningsledaren och utredarna. Den åklagare som är förundersökningsledare skall aktivt leda och övervaka förundersökningen, hålla kontakt med utredarna samt sörja för att utredningen framskrider utan dröjsmål. Utredaren skall sörja för att kontakterna med förundersökningsledaren är tillräckliga och att utredningen genomförs utan dröjsmål.

Vid polisenheterna skall finnas en ansvarsperson för polisbrottsärenden som ansvarar för att handläggningen och utredningen av de polisbrott som kommer till enheten är arrangerad på ett vederbörligt sätt och att för varje ärende utan dröjsmål utses utredare. Ansvarspersonen är kontaktman för polisbrottsärendena och skall därför vara i besittning av alla de uppgifter han behöver om de polisbrottsärenden som finns för utredning vid enheten. Ansvarspersonen utför inte själv förundersökning i polisbrottsärenden. Ansvarspersonens kontaktuppgifter meddelas till riksåklagarämbetet

6. Mottagandet av anmälan och registrering av den

Då en målsägande eller någon annan person till polisen anmäler om ett brott eller en händelse som han anser vara ett brott skall anmälan utan dröjsmål registreras.⁵ Om i anmälan påstås att en polisman gjort sig skyldig till ett brott skall ärendet behandlas i den ordning som anges i 14 § 2 mom. i förundersökningslagen. Anmälan registreras i enlighet med de uppgifter anmälaren ger. Påståendet om att en polisman gjort sig skyldig till ett brott kan framföras även i ett förhör. Den förhörda skall vid behov tillfrågas om han vill att en brottsanmälan skall registreras i ärendet och samtidigt för honom förklaras innebörden av att en brottsanmälan registreras och de fortsättningsåtgärder den ger upphov till⁶.

Anmälan registreras och stängs vid den polisenhet där den görs. I informationssystemet för polisärenden skall anmälan registreras med koden för den polisenhet (utredande enhet) som gör en eventuell förundersökning.

Den som registrerar anmälan skall skriftligt (med e-post eller motsvarande) försäkra sig om att man vid den utredande enheten blir informerad om den anmälan som registrerats med deras kod.

Om det anmäls om ett brott som en polisman misstänks ha gjort sig skyldig till direkt till åklagaren eller till någon annan än den utredande enheten skall anmälan tillställas den utredande enheten för att registreras.

7. Hur förundersökningsledaren utses

Ansvarspersonen för polisbrottsärenden vid den utredande enheten sänder utan dröjsmål anmälan jämte bilagor till den behöriga åklagarenheten för att en förundersökningsledare skall utses, såvida inte handlingarna redan tidigare har sänts dit. Vilken åklagarenhet som skall utse förundersökningsledare bestäms i enlighet med riksåklagarämbetets föreskrift⁷, utgående från den ort där polismannen är stationerad.

Den åklagare som förordnats till förundersökningsledare registreras i systemet för polisärenden.

I normala fall kontaktar utredaren den åklagare som är förundersökningsledare. Om det i inledningsskedet inte har utsetts utredare ber den åklagare som är förundersökningsledare, om han beslutat att inleda en förundersökning, att en utredare skall utses för ärendet.

8. Inledandet av utredningen

Den åklagare som utsetts till förundersökningsledare har behörighet att avgöra om det i ärendet finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts och om förundersökning skall verkställas. Polisen har inte denna behörighet.

Om polisen får kännedom om omständigheter som tyder på att det finns orsak att misstänka polismannen för ett brott som inte kan handläggas med ordningsbot eller i strafforderförfarande skall saken överföras för prövning av den åklagare som är förundersökningsledare.

Verkställande av förundersökning förutsätter att det enligt förundersökningsledarens uppfattning finns ett i 2 § i förundersökningslagen avsett skäl att misstänka att ett brott har begåtts. Den åklagare som är förundersökningsledare skall meddela sitt beslut till utredaren av ärendet innan förundersökning inleds. Tidpunkten för beslutet om att inleda förundersökning skall registreras i informationssystemet för polisärenden.

Enligt förarbetena till förundersökningslagen kan visshet eller stor sannolikhet om att ett brott begåtts inte krävas. Huruvida ett brott har begåtts, framgår i allmänhet först vid utredningen. Det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts när en noggrant övervägande person utgående från sina iakttagelser kommer till detta resultat.⁸

Förundersökningströskeln kan även definieras så att det för att denna skall överskridas förutsätts att det i saken kan erhållas även annan utomstående utredning än den misstanke om brott som den som gjort undersökningsbegäran gett uttryck för.⁹ Tröskeln för att verkställa en förundersökning är i princip densamma som i fråga om misstanke om övriga brott. Innan förundersökningsledaren fattar beslut om att inleda en förundersökning är det inte fråga om förundersökning utan om inledande åtgärder. I detta skede kan inte i tvångsmedelslagen avsedda tvångsmedel tillgripas.

9. Inledandet av en utredning i situationer i vilka ingår användning av maktmedel

I situationer där någon som följd av att polisen använt maktmedel har omkommit eller skadats allvarligt kan utredningsintresset primärt rikta sig mot att klarlägga händelserna och inte mot inriktningen av straffansvaret.

I dylika situationer skall polisen kontakta den åklagarenhet som förordnar förundersökningsledaren eller, utanför tjänstetid, den åklagare som har jouren. Den behöriga åklagaren avgör som förundersökningsledare om en förundersökning skall inledas i ärendet.

10. Inledande av förundersökning i anledning av att en person som hållits i förvar i polisens lokaler har avlidit

I anledning av att en person som hållits i förvar i polisens lokaler avlidit görs en i lagen om utredande av dödsorsak (459/1973) angiven utredning. Vid utredningen följs polislagens bestämmelser om polisundersökning samt det förfarande som anges i den anvisning som inrikesministeriet utfärdat den 14 januari 2004¹⁰. Om det framgår att det är fråga om ett brott som begåtts av en polisman förfars i enlighet med denna anvisning.

11. Brådskande åtgärder

Vid polisbrott som inträffar utanför tjänstetid underrättar den polis som sköter ärendet om det inträffade till den jourhavande åklagaren som innan en förundersökningsledare förordnas fattar beslut om sådana på tvångsmedels-lagen grundade brådskande åtgärder som utredningen förutsätter. En sådan brådskande åtgärd är t.ex. att taga blodprov.

Tvångsmedel enligt tvångsmedelslagen kan användas först då det har fattats beslut om att inleda en förundersökning, efter att den åklagare som är förundersökningsledare har fattat beslut om att utredningströskeln har överskridits.

Den jourhavande åklagaren skall utan dröjsmål underrätta den åklagare som skall utses till förundersökningsledare om de åtgärder som vidtagits.

12. Åklagarnas joursystem

I hela landet finns i enlighet med åklagarnas joursystem en behörig jourhavande åklagare. Telefonnumret till den åklagare som har jouren är 010 36 62080. Joursystemet möjliggör att undersökningsledningen i samband med polisbrott fungerar som i samband med andra brottsärenden. Jourhavandens uppgift är att verkställa de brådskande åtgärder som ankommer på förundersökningsledaren.

Eftersom 14 § 2 mom. i förundersökningslagen är en behörighetsbestämmelse leds alltid förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått av en åklagare och polisen kan under inga som helst omständigheter fungera som förundersökningsledare på det sätt som avses i 16 § 3 mom. i förundersökningslagen.

13. Begränsning och avslutande av förundersökningen

Den åklagare som är förundersökningsledare kan på de grunder som avses i 4 § 1 och 2 mom. i förundersökningslagen låta bli att vidta vidare åtgärder.

Den åklagare som är förundersökningsledare kan i enlighet med 4 § 3 mom. i förundersökningslagen till den behöriga åklagaren framställa att förundersökning inte skall göras eller att den skall avbrytas. På detta sätt kan förfaras om saken till sin natur är sådan att upprätthållandet av förtroendet för utredningen av polisbrott inte förutsätter att förundersökning verkställs och målsägandens intresse inte är betydande. Den åklagare som är förundersökningsledare kan dock inte avsluta förundersökningen med stöd av 43 § 2 mom. i förundersökningslagen och inte, då det är fråga om ett ringa brott, med stöd av 43 § 3 mom. i förundersökningslagen tilldela polismannen en anmärkning, eftersom enligt lagen endast förundersökningsmyndigheten kan avsluta förundersökningen och ge en anmärkning.

Om den åklagare som förordnats till förundersökningsledare beslutar låta bli att inleda en förundersökning har den som gjort anmälan möjlighet att överföra ärendet till handläggning med hjälp av förfarandet för klagomål.

14. Den enhet som ansvarar för utredningen

Förundersökning av polisbrott verkställs alltid av en annan polisenhet än den där den polisman som misstänks för brottet är stationerad. Förundersökningen av ett brott som en polisman som tjänstgör vid polisens riksomfattande enheter eller vid en polisläroinrättning misstänks ha begått ordnas utgående från den ort där ifrågavarande polisman är stationerad.

Brott som en polisman som tjänstgör vid polisens högsta ledning och vid polisens länsledning misstänks ha begått undersöks av centralkriminalpolisen.

Riksåklagarämbetet förordnar vilka åklagare som skall leda förundersökningen av polisbrott och åklagarnas verksamhetsområden. Den åklagarenhet som tillsätter förundersökningsledaren fastställs i enlighet med riksåklagarämbetets föreskrift, utgående från stationeringsplatsen för den misstänkte polismannen. Förundersökningsledaren skall tillhöra ett annat härads- eller åklagarämbete än det som finns på den plats där den misstänkte polismannen är stationerad¹¹.

15. De anmälningar som skall göras om händelsen

Om anmälan har mottagits någon annanstans än vid den utredande enheten skall den utredande enheten utan dröjsmål underrättas om den.

Den utredande enheten underrättar polisens länsledning om saken och sänder en kopia av anmälan dit. Den utredande enheten underrättar även chefen för den enhet där den ifrågavarande polismannen är stationerad om saken.

Den åklagare som är förundersökningsledare skall alltid underrätta riksåklagarämbetet¹² om de polisbrottsärenden han getts att leda. Han skall även alltid underrätta chefen för den enhet där ifrågavarande polisman är stationerad om beslut som gäller att förundersökning inletts, avbrutits och avslutats.

Den polis som sköter ärendet underrättar den jourhavande åklagaren som det finns orsak att vidta skyndsamma åtgärder i ärendet.

I samband med polisbrott som inträffat utanför tjänstetid följs i fråga om polisbrott ett anmälningsförfarande i enlighet med polisenhetens och länsledningens joursystem. Polisens högsta ledning skall underrättas om saken om den misstänkte är en polisman som tillhör länsledningen eller den högsta ledningen för en riksomfattande enhet. Till övriga delar framgår i inrikesministeriets föreskrift vilka anmälningar som skall göras¹³.

16. Polisens länslednings uppgifter

Polisens länsledning förordnar vilka polisenheter som har utredningsansvaret för ett polisbrottsärende. Utredarna skall i regel vara förordnade från samma ort som undersökningsledarna.

Länsledningen kan inom sitt område överföra utredningsansvaret till en annan polisenhet. Inrikesministeriets polisavdelning kan överföra utredningsansvaret till en polisenhet i ett annat län.

Länsledningen och polisenheterna skall sörja för att de polismän som behövs för att göra utredningen finns tillgängliga så att inledandet av den inte fördröjs.

17. Centralkriminalpolisens deltagande i en utredning

I inrikesministeriets föreskrift¹⁴ förordnas om centralkriminalpolisens uppgifter vid förundersökning och polisundersökning. Enligt samma principer bestäms när centralkriminalpolisen skall verkställa förundersökningen av polisbrott.

Om centralkriminalpolisens deltagande i utredningen av polisbrott, utredningsarrangemangen och de kontakter som gäller dessa föreskrivs i centralkriminalpolisens brev¹⁵.

Länsledningen och centralkriminalpolisen kan lokalt överenskomma om fördelningen av utredningsansvaret i fråga om polisbrottsärenden.

18. Klagomål

I klagomålsskrivelser kan påstås att en polisman handlat i strid mot lag eller sin tjänsteplikt. Om saken inte kan behandlas som en förvaltningsklagan och den kan tänkas förutsätta förundersökning skall den överföras till den åklagarenhet som förordnar en förundersökningsledare som är behörig i ett polisbrottsärende, där det avgörs om det finns orsak att misstänka att det har inträffat ett brott i saken. Om i saken inte inleds en förundersökning kan handläggningen dock fortsätta som en förvaltningsklagan. Den som inlämnat klagomålet skall först tillfrågas om han vill att saken skall behandlas som en förvaltningsklagan eller som ett polisbrottsärende.

19. Polisundersökning

Om vid en polisundersökning framgår ett eventuellt polisbrott skall handläggningen av ärendet fortsätta som en förundersökning. Den utredande polisenheten ansvarar för att länsledningen och den åklagarenhet som utser förundersökningsledaren underrättas om saken.

20. Riksåklagarämbetets åtgärder

Riksåklagaren utfärdar vid behov förordnanden om förundersökningsledare på ett sätt som avviker från den allmänna föreskriften. Polisens länsledning kan be om ett sådant förordnande om det är fråga om ett allvarligt brott eller om den misstänkte kan vara en polisman som tillhör det högre befälet.

Riksåklagarämbetet kan sända ett polisbrottsärende direkt till centralkriminalpolisen som underrättar länsledningen och den högsta ledningen om saken.

Biträdande riksåklagare
Jorma Kalske

Statsåklagare
Jarmo Rautakoski

¹Förundersökningslagen 14 § 2 mom. (203/1997)
²Polisförordningen (112/1995) 1 §
³RP 14/1985
⁴Förundersökningslagen 2 § och 14 § 2 mom.
⁵Förordningen om förundersökning och tvångsmedel 1 § 1 mom.
⁶Riksdagens biträdande justitieombudsmans beslut 2563/4/00
⁷RÅ:2003:3 Dnr 60/31/02
⁸RP 14/1985
⁹Biträdande justitiekanslerns avgörande 604/1/99
¹⁰SM-2004-00067/Tu-41
¹¹RÅ:2003:3 Dnr 60/31/02
¹²Föreskrift RÅ:1998:1
¹³1.7.1999/SM-1999-00196Tu-42.
¹⁴SM-2003-00287/Tu-411, 31.1.2003
¹⁵22.1.1998 Dnr 16/8/98.