Allmän anvisning
Given den 28.1.2002
Giltighetstid 1.2.2002 - 31.1.2007

1. Allmänt

Förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått leds alltid av allmänna åklagaren med undantag för ärenden som behandlas som ett ordningsbotsärende eller i strafforderförfarande.1) Bestämmelsen gäller brott som misstänks ha begåtts av en polisman, oberoende av om brottet skett i tjänsteutövning eller utanför denna. Polismän är de tjänstemän som nämns i polisförordningen.2) T.ex. de väktare som arbetar vid polisinrättningarna är inte polismän. Bestämmelsen gäller även summarisk förundersökning, om ärendet inte behandlas som ett ordningsbotsärende eller i strafforderförarande.

Ledningen av förundersökningen skall ordnas så att polismyndigheten inte med ett eget beslut kan avsluta förundersökningen av ett brott som en polisman misstänks ha begått. Avsikten har varit att trygga verkställandet av förundersökningen så att den misstänktes ställning inte kan påverka denna och så att allmänhetens förtroende för att förundersökningen genomförs opartiskt bevaras. Själva utredningen sker hos en polismyndighet, med åtföljd av de anvisningar som ges av den allmänna åklagare som leder den.3)

2. Ordningsbots- och strafforderförfarandeärenden

Förundersökningslagens 14 § 2 mom. tillämpas inte på de ärenden som behandlas som ett ordningsbotsärende eller i strafforderförfarande. Ett av vållande begånget ärende som är enkelt och har medgivits och för vilket finns vedertagen påföljdspraxis förutsätter i allmänhet inte en polisbrottsutredning. T.ex. trafikbrott eller trafikförseelser kan behandlas i strafforderförfarande. I dessa ärenden kan polisen dock självständigt genomföra smärre förundersökningsåtgärder, såsom att höra vittnen eller målsägande, om det redan i inledningsskedet finns vetskap om att ärendet kommer att behandlas med ordningsbot eller strafforder. Utförande av mer omfattande förundersökningsåtgärder förutsätter att utredningen leds av en åklagare.

Om polismannens förfarande står i strid med hans tjänsteplikt kan detta infatta ett tjänstebrott och ärendet kan inte behandlas i strafforderförfarande. Ett förfarande som står i strid med tjänsteplikten kan anses ha skett när förfarandet klart är avsiktligt eller mot utfärdade föreskrifter.

I fall som lämnar rum för tolkning skall ärendet skötas i enlighet med 14 § 2 mom. förundersökningslagen.

3. Undersökningsledare

Den åklagare som är undersökningsledare beslutar om att inleda eller inte inleda förundersökning4), leder utredningen och ger anvisningar för denna och beslutar vid behov om tilläggsutredningar samt om att förundersökningen avslutas. Åklagaren har i princip som undersökningsledare samma rättigheter och skyldigheter som en undersökningsledare som är polis. En åklagare som fungerar som undersökningsledare ansvarar för de anmälningar som anges i 15 § förundersökningslagen, tvångsmedel, information, avslutande av förundersökningen och för de övriga uppgifter som tillkommer undersökningsledaren.

Förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått kan även genomföras summariskt, om de förutsättningar som anges i 44 § 1 mom. förundersökningslagen uppfylls. Även här är enligt 44 § 2 mom. förundersökningslagen alltid en åklagare undersökningsledare. Ärenden som inte förutsätter att en åklagare är undersökningsledare är endast de ärenden som klart skall behandlas som ordningsbotsärenden eller i strafforderförarande.

En åklagare som är undersökningsledare kan utfärda en strafforder i ett ärende som gäller ett brott som en polisman misstänks ha begått. Straffordern överförs till en behörig åklagare för fastställande. En åklagare som är undersökningsledare kan inte ge ordningsbot eller anmärkning, eftersom detta tillkommer en polisman.

Åtalsprövningen görs och åtalet drivs alltid av en annan allmän åklagare än den åklagare som varit undersökningsledare.

Klagomål riktade mot en åklagare i hans roll som undersökningsledare handläggs vid riksåklagarämbetet. Även riksdagens justitieombudsman och statsrådets justitiekansler kan handlägga ett dylikt klagomål.

4. Skyldigheten att taga kontakt i situationer med två undersökningsledare

En allmän åklagare som är undersökningsledare har befogenheter som undersökningsledare endast till den del saken gäller ett brott som en polisman misstänks ha begått. Om i ärendet ingår även andra misstänkta är en polisman till denna del undersökningsledare. Undersökningsledarna skall se till att undersökningen i dessa fall bildar en förnuftig helhet.

Förundersökningsledarna skall koordinera utredningsåtgärderna och se till att utredningarna framskrider jämsides. Särskilt skall sörjas för att i konträra utredningar inte som vittne hörs en person som genom detta tvingas vittna i egen sak.

Utredningen skall i regel ordnas så att trafikförbindelserna mellan tjänsteplatserna för den åklagare som är förundersökare och utredarna är sådana att de även i praktiken kan mötas personligen. I en situation med två undersökningsledare skall dessutom i ärendet i mån av möjlighet utnyttjas samma utredare.

5. Samarbete

En objektiv förundersökning förutsätter ett omedelbart och intimt samarbete mellan undersökningsledaren och utredarna. Den åklagare som är undersökningsledare skall aktivt leda och övervaka förundersökningen, hålla kontakt med utredarna samt sörja för att utredningen framskrider utan dröjsmål. Utredarna skall se till att kontakterna med undersökningsledaren är tillräckliga och att utredningen genomförs utan dröjsmål.

Vid polisenheterna skall finnas personer som ansvarar för polisbrottsärenden och vilka sörjer för att de utredningar gällande polisbrott som kommer till enheten är sakenligt arrangerade och att för varje ärende utan dröjsmål utses utredare. Ansvarspersonen är kontaktman i fråga om polisbrottsärenden och skall därför vara i besittning av alla uppgifter han behöver om de polisbrottsärenden som finns för utredning vid enheten. Uppgifter om hur ansvarspersonen kan kontaktas meddelas till Riksåklagarämbetet. Ansvarspersonen utför inte själv förundersökning i polisbrottsärenden.

6. Anmälan

Då en målsägande eller någon annan person till polisen anmäler ett brott eller en händelse som han anser vara ett brott skall anmälan utan dröjsmål registreras.5) Om i anmälan påstås att en polisman gjort sig skyldig till ett brott skall ärendet behandlas i den ordning som anges i 14 § 2 mom. förundersökningslagen. Anmälan registreras i enlighet med de uppgifter anmälaren ger. Påståenden om att en polisman gjort sig skyldig till ett brott kan framföras även i ett förhör. Av den förhörda skall vid behov frågas om han vill att en brottsanmälan skall uppgöras i anledning av detta och samtidigt för honom klarläggas betydelsen av att registrera en brottsanmälan och de åtgärder den ger upphov till. 6)

Anmälan registreras i det härad där den görs. I brottsanmälansystemet skall anmälan registreras med koden för det härad som sköter förundersökningen av saken. På samma sätt skall förfaras i anledning av en anmälan som gjorts direkt till åklagaren. Efter detta sörjer den som i häradet förordnats till kontaktperson för polisbrottsärenden för att anmälan jämte bilagor lämnas till den behöriga åklagarenheten för att en undersökningsledare skall utses (Riksåklagarämbetets föreskrift RÅ:2001:2 Dnr 45/31/01). Samma material skall sändas till det härad som utför en eventuell förundersökning. Den som registrerat anmälan skall per e-post och/eller telefon försäkra sig om att det distrikt som mottar anmälan får kännedom om att ärendet kommit till förteckningen över öppna anmälningar. Anmälan skall lämnas polisens länsledning till kännedom.

Polisenheten på händelseorten sänder utan dröjsmål en anmälningskopia till den behöriga åklagarenheten för att en undersökningsledare skall utses. Vilken åklagarmyndighet som skall förordna en undersökningsledare fastställs i enlighet med riksåklagarämbetets föreskrift, utgående från den ort där polismannen är stationerad. Den åklagare som utsetts till undersökningsledare registreras i polisens datasystem.

Om anmälan om ett brott som en polisman misstänks ha begått görs direkt till åklagaren skall anmälan sändas till polisen på händelseorten för att registreras där.

I normala fall kontaktar utredaren den åklagare som är undersökningsledare. Om i inledningsskedet inte utsetts utredare ber den åklagare som är undersökningsledare att detta skall ske, om han fattat beslut om att inleda en förundersökning.

7. Inledande av utredning

Den åklagare som utsetts till undersökningsledare har behörighet att avgöra om det i ärendet finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts och om förundersökning skall verkställas. Polisen har inte behörighet att göra detta.

Verkställande av förundersökning förutsätter att det enligt undersökningsledarens uppfattning finns ett i 2 § förundersökningslagen avsett skäl att misstänka att ett brott har begåtts. Den åklagare som är undersökningsledare skall meddela sitt beslut till ärendets utredare innan utredningsåtgärder inleds.

Enligt förarbetena till förundersökningslagen kan visshet eller stor sannolikhet om att ett brott begåtts inte krävas. Huruvida ett brott har begåtts, framgår i allmänhet först vid utredningen. Det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts när en noggrant övervägande person utgående från sina iakttagelser kommer till detta resultat.7)

Förundersökningströskeln kan även definieras så att det för att denna skall överskridas förutsätts att det i saken kan erhållas även annan utomstående utredning än den misstanke om brott som den som gjort undersökningsbegäran gett uttryck för.8) Tröskeln för att verkställa en förundersökning är i princip den samma som i fråga om misstanke om övriga brott. Innan undersökningsledaren fattat beslut om att inleda en förundersökning är det inte fråga om förundersökning utan om inledande åtgärder. I detta skede kan inte i tvångsmedelslagen avsedda tvångsmedel tillgripas.

8. Inledande av förundersökning i en situation gällande användning av maktmedel

I situationer där någon som följd av att polisen använt maktmedel har omkommit eller skadats allvarligt kan utredningsintresset primärt rikta sig mot att klarlägga händelserna och inte mot inriktningen av straffansvaret.

I dylika situationer skall polisen kontakta den åklagarenhet som förordnar undersökningsledaren eller, utanför tjänstetid, den åklagare som har jouren. Den behöriga åklagaren avgör som undersökningsledare om en förundersökning skall inledas i ärendet.

9. Brådskande åtgärder

Innan en undersökningsledare kunnat utses är det den åklagare som enligt åklagarnas joursystem har jouren som förordnar om de brådskande åtgärder utredningen förutsätter. Brådskande åtgärder kan bestå av t.ex. inledande samtal, blodprov och gripande.

Den jourhavande åklagaren skall utan dröjsmål underrätta den åklagare som utses till undersökningsledare om de åtgärder som vidtagits.

Vid polisbrott som inträffar utanför tjänstetid underrättar polisenheten på händelseorten den åklagare som enligt åklagarnas joursystem har jouren om ärendet, om i detta finns orsak att vidta brådskande åtgärder eller att fatta beslut om huruvida tröskeln för att inleda förundersökning överskrids.

10. Åklagarnas joursystem

Enligt åklagarnas joursystem finns i huvudstadsregionen en jourhavande åklagare som har behörighet i hela landet. Joursystemet möjliggör att ledningen av förundersökningen av ett polisbrott fungerar på samma sätt som i fråga om andra brottsärenden. Jouren har till uppgift att utföra de brådskande åtgärder som tillkommer undersökningsledaren.

Eftersom 14 § 2 mom. förundersökningslagen är ett behörighetsstadgande leds alltid förundersökningen av brott som en polisman misstänks ha begått av en åklagare och polisen kan under inga som helst omständigheter fungera som undersökningsledare på i 16 § 3 mom. avsett sätt.

Vid ett eventuellt polisbrott har en polisman behörighet att använda tvångsmedel enligt tvångsmedelslagen men inte att leda förundersökningen. Tvångsmedel enligt tvångsmedelslagen kan dock användas först efter att beslut fattats om att inleda förundersökning. Den i 2 § förundersökningslagen avsedda utredningströskeln skall således enligt ett beslut av den åklagare som är undersökningsledare ha överskridits.

11. Begränsning av förundersökning

En åklagare som är undersökningsledare kan inte för ett brott som är obetydligt ge anmärkning med stöd av 2 § 2 mom. förundersökningslagen och inte låta bli att med stöd av 43 §1 mom. 2 punkten vidta åtgärder för att överlämna saken till åklagaren, eftersom endast en polisman enligt 2 § förundersökningslagen kan ge anmärkning.

En åklagare som är undersökningsledare kan i enlighet med 4a § förundersökningslagen till den behöriga åklagaren framställa att förundersökning inte skall göras eller att den skall avbrytas. På detta sätt kan förfaras om saken till sin natur är sådan att upprätthållandet av förtroendet för utredningen av polisbrott inte förutsätter att förundersökning verkställs och målsägandens intresse inte är betydande.

12. Den enhet som ansvarar för utredningen

Förundersökning av polisbrott verkställs alltid av en annan polisenhet än den där den polisman som misstänks för brottet tjänstgör. Förundersökningen av brott som polismän som tjänstgör vid polisens riksomfattande enheter eller vid polisläroinrättningarna misstänks ha begått ordnas utgående från den ort där ifrågavarande polisman är stationerad.

Riksåklagarämbetet förordnar vilka åklagare som skall leda en förundersökning och deras verksamhetsområden. Den åklagarenhet som tillsätter undersökningsledaren fastställs utgående från stationeringsorten för den misstänkte polismannen. Undersökningsledaren skall komma från ett härads- eller åklagarämbete som finns på en annan ort än den där den misstänkte polismannen tjänstgör.

13. De anmälningar händelsen ger anledning till

Polisenheten på händelseorten sänder en anmälningskopia till polisens länsledning och den enhet som ansvarar för utredningen. Länsledningen underrättar vid behov den enhet där polismannen är stationerad om saken.

Om polisbrott skall alltid anmälas till Riksåklagarämbetet.9)

Utanför tjänstetid följs i fråga om polisbrott ett anmälningsförfarande i enlighet med polisenhetens och länsledningens joursystem. Dessutom underrättar enheten på händelseorten alltid den jourhavande åklagaren, om det finns orsak att vidta brådskande åtgärder.

Polisens högsta ledning skall underrättas om saken om den misstänkte är en polisman som tillhör länsledningen eller den högsta ledningen för en riksomfattande enhet. Till övriga delar framgår i inrikesministeriets föreskrift 1.7.199/SM-1999-00196Tu42 vilka anmälningar som skall göras.

14. Polisens länslednings uppgifter

Polisens länsledning förordnar vilka polisenheter som har utredningsansvaret för ett polisbrottsärende. Utredningsansvaret kan även ges till de polisenheter som nämns i riksåklagarämbetets föreskrift. Centralkriminalpolisen utreder de brott som en polisman som tillhör polisens högsta ledning och länsledning misstänks ha begått.

Länsledningen kan inom sitt område överföra utredningsansvaret till en annan polisenhet. Inrikesministeriets polisavdelning kan överföra utredningsansvaret till en polisenhet i ett annat län.

Länsledningen och polisenheterna skall sörja för att de polismän som behövs för att göra utredningen finns att tillgå, så att inledandet av den inte fördröjs.

15. Centralkriminalpolisens deltagande i utredningen

I inrikesministeriets föreskrift 8.1.1998 Dnr 15/97 förordnas om centralkriminalpolisens uppgifter vid förundersökning och polisundersökning. Enligt samma principer bestäms när centralkriminalpolisen skall verkställa förundersökningen av polisbrott.

Om centralkriminalpolisens deltagande i utredningen av polisbrott, utredningsarrangemangen och de kontakter som gäller dessa föreskrivs i centralkriminalpolisens brev 22.1.1998 Dnr 16/8/98.

Länsledningen och centralkriminalpolisen kan lokalt överenskomma om fördelningen av utredningsansvaret i fråga om polisbrottsärenden.

16. Klagomål

I klagomålsskrivelser kan påstås att en polisman handlat i strid mot lag eller sin tjänsteplikt. Om saken inte kan behandlas som en förvaltningsklagan och den kan tänkas förutsätta förundersökning skall saken överföras till den åklagarenhet som förordnar en undersökningsledare som är behörig i ett polisbrottsärende, där det avgörs om det finns orsak att misstänka att det skett ett brott i saken. Om i ärendet inte inleds en förundersökning kan behandlingen dock fortsätta som en förvaltningsklagan. Av den som inlämnat klagomålet skall först frågas om han vill att saken skall behandlas som en förvaltningsklagan eller som ett polisbrottsärende.

17. Polisundersökning

Om vid en polisundersökning framkommer ett eventuellt polisbrott skall behandlingen av saken fortsätta som en förundersökning. Den utredande polisenheten underrättar länsledningen och den åklagarenhet som utser undersökningsledare om saken.

18. Riksåklagarämbetets åtgärder

Riksåklagaren förordnar vid behov om undersökningsledare på ett sätt som avviker från den allmänna föreskriften. Polisens länsledning kan be om ett sådant förordnande om det är fråga om ett allvarligt brott eller om den misstänkte kan vara en polisman som tillhör det högre befälet.

Riksåklagarämbetet kan sända ett polisbrottsärende direkt till centralkriminalpolisen som underrättar länsledningen och den högsta ledningen om saken.

Biträdande riksåklagaren Martti Jaatinen

Statsåklagare Jarmo Rautakoski

______________________________
1) Förundersökningslagen 14 § 2 mom (203/1997)
2) Polisförordningen (1112/1995) 1 §
3) RP 14/1985
4) Förundersökningslagen 2 § och 14 § 2 mom
5) Förundersökningslagen 2 § och 14 § 2 mom
6) Riksdagens biträdande justitieombudsmans beslut 2563/4/00
7) RP 14/1985
8) Biträdande justitiekanslerns avgörande 604/1/99
9) Föreskrift RÅ:1998:1