Riksåklagarämbetet

Allmän anvisning till åklagarna
Given 20.1.2000
I kraft 1.2.2000- tills vidare
Normbas AÅL 3 § 2 mom.

1 Uppsättande av beslut att inte väcka åtal

Utgångspunkten är den att för varje person, som har hörts som misstänkt i en förundersökning, och som inte kommer att åtalas uppsätts ett särskilt beslut att inte väcka åtal. I de fall då inget sådant beslut behöver fattas skall parterna på annat sätt underrättas om åklagarens avgörande.

Åtalseftergiftsbeslut av påföljdsnatur och övriga beslut att inte väcka åtal skall uppsättas enligt olika dokumentmallar. Om samma person har varit misstänkt för flera brott, av vilka något till exempel blir föremål för åtalseftergift på obetydlighetsgrunden medan det saknas bevis för de övriga brotten, skall separata beslut fattas om åtalseftergift av påföljdsnatur och om åtalseftergift på grund av bristande bevis.

Förundersökningsmyndighetens beslut att föra ett ärende till åklagaren för prövning gäller själva ärendet. Därför kan det i ärenden som förts till åtalsprövning finnas personer som har förhörts som misstänkta, för vilkas del förundersökningsmyndigheten enligt 43 § 1 mom. 1 punkten förundersökningslagen (449/1987) skulle ha haft befogenhet att besluta att ärendet inte skall föras till åtalsprövning, men att ärendet i sin helhet har förts till åtalsprövning på grund av de övriga som har hörts som misstänkta och på grund av att avgörandet gäller ärendet i sin helhet. Angående sådana personer, för vilkas del avgörandet av skuldfrågan inte enbart förutsätter prövning som ankommer på åklagaren, utan närmast gäller konstaterande av att personen ifråga är oskyldig, behöver något beslut att inte väcka åtal inte uppsättas. Också i dessa fall bör den som förhörts som misstänkt underrättas om beslutet, om inte detta anses uppenbart onödigt. I Sakari-systemet finns för dessa fall en egen dokumentmodell "Meddelande om ärendets slutbehandling" (avgörande av typen "ad acta").

Om en person som har hörts som misstänkt enligt åklagarens uppfattning är målsägande, behöver i allmänhet inte uppsättas något beslut att inte väcka åtal. Målsäganden får i allmänhet vetskap om åklagarens avgörande antingen genom att han tillställs beslutet eller en stämningsansökan, där han antecknats som målsägande.

Om en misstänkt är under 15 år eller om åklagaren i ett målsägandebrott saknar åtalsrätt som inte är beroende av prövning, (t.ex. om målsäganden återtar en åtalsbegäran i ett skadegörelseärende, som enbart berör privat egendom), behöver inget beslut om att inte väcka åtal uppsättas utan ärendet antecknas i åklagardiariet såsom avslutat. Man förfar på samma sätt när förutsättningen för åtal är ett meddelande eller förordnande av en myndighet men något sådant inte har givits. Åklagaren skall underrätta parterna om att ärendet har avslutats. I Sakari-systemet finns modeller för dessa situationer.

2 Beslutets innehåll

Ett beslut att inte väcka åtal skall innehålla nedan nämnda uppgifter. Den ordning i vilken uppgifterna ges kan variera beroende på om åklagarenheten har tillgång till en modell i Sakari-systemet eller någon annan modell.

2.1 Andra avgöranden än beslut av påföljdsnatur

Identifieringsuppgifter

I beslutet antecknas:

• Åklagarenhet samt tjänsteställets besöks- och postadress
• Beslutets årliga, åklagar- eller ämbetsverksenliga löpande nummer
• Datum (med siffror) då beslutet undertecknades (=blev offentligt)
• Ärendets diarienummer
• Förundersökningsprotokollets nummer

Den som beslutet gäller

Efternamn och förnamn samt födelsetid för den som beslutet att inte väcka åtal gäller. Personbeteckningens slutdel får inte antecknas i beslutet.

Målsägande

Alla målsägandes, även juridiska personers, fullständiga namn.

Det undersökta eller misstänkta brottet och lagrummen

Den fullständiga brottsbenämningen och motsvarande lagrum skall skrivas ut (t.ex. "Stöld, 28 kap. 1 § 1 mom. strafflagen"). Förkortningar får inte användas.

Händelseförloppet

Under denna punkt redogörs för på vilket sätt den person som inte åtalas har samband med händelseförloppet och varför han har misstänkts. Händelseförloppet får inte framställas på ett för den misstänkte tillräknande sätt.

Uppgifter om gärningstidpunkt och –ort anges här, om de inte tas upp under egna rubriker eller i samband med brottsbenämningen, såsom i Sakari-systemet.

Grunderna för och motiveringen till beslutet

Som grund för beslutet skall anges explicit:

• Gärningen är inte brott
• Brott kan inte styrkas
• Åtalsrätten är preskriberad eller
• Åklagaren saknar åtalsrätt

Motiveringen till beslutet skall framställas på allmänspråk. Man skall inte använda facktermer eller främmande ord. Enbart en hänvisning t.ex. till ett avgörande av högsta domstolen lämnar parterna okunniga om vad beslutsmotiveringen verkligen innehåller.

Ju lindrigare det misstänkta brottet är, desto mindre utförlig behöver motiveringen i allmänhet vara. På motsvarande sätt gäller att ett oklart och komplicerat ärende kräver noggrannare motiveringar.

Motiveringen får inte framställas i en tillräknande form.

- Inget brott
Ett beslut med motiveringen "Inget brott" kan fattas när alla enligt åklagaren för den juridiska prövningen av ärendet relevanta omständigheter har utretts på ett tillförlitligt sätt utan att det är fråga om ett brott eftersom brottsrekvisit, skuld eller rättsstridighet saknas. I detta fall skall av beslutet framgå vilket rekvisitselement som inte uppfylls eller i vilken av brottets beståndsdelar det förekommer en brist.

- Inga bevis
Om beslut att inte väcka åtal fattas på grund av bristande bevis måste av motiveringen framgå hur åklagaren bedömer bevisningens tillförlitlighet ifall bevisningen delvis stöder ett åtal, delvis talar emot det. Av motiveringen skall även framgå vilket rekvisitselement som inte kan bevisas. Eftersom åklagarens prövning i allmänhet baserar sig uteslutande på ett skriftligt material är det inte skäl att gå in på en väldigt ingående bedömning av tillförlitligheten i olika personers utsagor.

Det är inte nödvändigt att i beslutet återge omfattande delar av de hörda personernas utsagor. Det väsentliga är de slutsatser som åklagaren har gjort på basis av den bevisning som framgår av förundersökningen.

- Åtalsrätten preskriberad
Av motiveringen skall framgå med stöd av vilken bestämmelse i 8 kap. strafflagen samt när åtalsrätten har preskriberats. I motiveringen tas inte ställning till den misstänktes skuld.

??i- Ingen åtalsrätt??
Ett beslut att inte väcka åtal på grund av att åtalsrätt saknas skall fattas när det enligt åklagarens uppfattning rör sig om ett målsägandebrott och målsäganden inte inom utsatt tid har framställt åtalsbegäran eller om målsäganden har återtagit den.

Beslutet fattas i situationer då det inte är helt klart att åtalsrätt saknas. Om t.ex. ett ärende som har undersökts som stöld som hör under allmänt åtal enligt åklagarens uppfattning är snatteri, eller om åklagaren har åtalsrätt på grund av att synnerligen viktigt allmänt intresse kräver det, skall ett beslut att inte väcka åtal uppsättas. I motiveringen anförs de omständigheter med stöd av vilka åklagaren har ansett sig sakna åtalsrätt.

Underskrift, tjänsteställning och namnförtydligande

I samband med underskriften antecknas tjänsteställning och namnförtydligande.

Distribution

I beslutet antecknas till vem och när beslutet har sänts för kännedom.

2.2 Beslut av påföljdsnatur

Identifieringsuppgifter

Uppgifterna antecknas på det sätt som nämns i punkt 2.1.

Den som beslutet gäller

Efternamn och förnamn samt födelsetid för den som åtalseftergiftsbeslutet gäller. Personbeteckningens slutdel får inte antecknas i beslutet.

Målsägande

Alla målsägandes, även juridiska personers, fullständiga namn.

Det undersökta eller misstänkta brottet och lagrummen

Den fullständiga brottsbenämningen och motsvarande lagrum skrivs ut (t.ex. "Stöld, 28 kap. 1 § 1 mom. strafflagen"). Förkortningar får inte användas.

Gärningsbeskrivning

Gärningsbeskrivningen av det brott som tillräknats vederbörande antecknas i beslutet på samma sätt som i ett åtal.

Uppgifter om gärningstidpunkt och –ort skall ingå i gärningsbeskrivningen, om de inte tas upp under egna rubriker eller i samband med brottsbenämningen, såsom i Sakari-systemet.

Motivering till beslutet

I motiveringen anges de grunder på vilka brottet har tillräknats den misstänkte (grunderna för tillräknande). I allmänhet räcker det med ett omnämnande om att ett erkännande skett. Om gärningen bestrids, skall i motiveringen anges grunderna för bestridandet och de skäl på vilka åklagaren anser att bestridandet är uppenbart ogrundat.

I motiveringen skall dessutom nämnas orsakerna till att åtal inte väckts (grunderna för åtalseftergift).

Grunderna för tillräknandet och åtalseftergiften kan skiljas åt genom mellanrubriker.

I övrigt skall beslutet uppgöras med beaktande av anvisningarna i punkt 2.1 (bruk av allmänspråk, motiveringens omfattning med beaktande av hur allvarligt brottet är).

- Obetydlighetsgrund
I beslut som fattas med åberopande av obetydlighetsgrunden skall i allmänhet anges åklagarens uppfattning om gärningens menlighet, gärningsmannens skuld samt en helhetsbedömning.

Om det är fråga om en lindrig gärningsform av en brottstyp som till sin allmänna natur är obetydlig och gärningens ringa menlighet eller gärningsmannens lindriga skuld framgår redan av gärningsbeskrivningen, är ytterligare motiveringar inte nödvändiga.

- Ungdomsgrunden
När ungdomsgrunden tillämpas skall i åtalseftergiftsbeslutet anföras de omständigheter med stöd av vilka åklagaren har ansett att den unga personens skuld är lindrigare än genomsnittet.

När det är fråga om återfall eller en sådan brottstyp, vars rättsliga och faktiska natur också en ung person i allmänhet bör anses förstå (t.ex. våldsbrott) skall motiveringen vara utförligare.

- Skälighetsgrunden
Ju allvarligare ett brott är desto utförligare skall i åtalseftergiftsbeslutet de exceptionella omständigheter beskrivas som innebär att en rättegång och ett straff skulle vara oskäliga eller oändamålsenliga. På motsvarande sätt räcker det i fråga om ett lindrigare brott med en mindre omfattande motivering.

Om brottet är allvarligt eller om det har orsakat målsäganden betydande skada skall i motiveringen särskilt bedömas brottet mot bakgrunden av viktigt allmänt intresse, eller skadan mot bakgrunden av viktigt enskilt intresse.

- Konkurrensgrunden
Vid tillämpning av konkurrensgrunden skall i beslutet nämnas de övriga brott för vilka ett gemensamt straff skulle bestämmas eller den tidigare ovillkorliga fängelsedom som skulle beaktas vid bestämmande av straffet. Dessutom bör en uppskattning av brottets inverkan på helhetsstraffet göras. Ju större inverkan är, desto noggrannare bör inverkan redovisas.

Om brottet är allvarligt eller om det har orsakat målsäganden betydande skada, skall, liksom när det gäller skälighetsgrunden, i motiveringen nämnas vilken betydelse som skall tillmätas viktigt allmänt eller enskilt intresse.

- Specialbestämmelser
Med specialbestämmelser avses bestämmelser i strafflagen och andra lagar rörande vissa brottstyper som möjliggör åtalseftergift. De tillämpade lagrummen skall skrivas ut i fullständig form (t.ex. 35 kap. 7 § strafflagen). Av motiveringen skall framgå förutsättningarna att tillämpa ifrågavarande bestämmelse, såvida inte bestämmelsens innehåll framgår av de anvisningar som är avsedda att beaktas av parterna.

Lagrum

Det lagrum vari ingår den allmänna eller särskilda bestämmelse om rätt att inte väcka åtal och som beslutet baserar sig på skall skrivas ut i fullständig form, t.ex. 1 kap. 7 § 1 punkten lagen om rättegång i brottmål (obetydlighetsgrunden).

Muntlig anmärkning

Om den som inte åtalas har givits en muntlig anmärkning skall detta antecknas i beslutet.

Underskrift, tjänsteställning och namnförtydligande

Efter underskriften antecknas tjänsteställning och namnförtydligande.

Delgivning till den som åtalseftergiften gäller och övrig distribution

För uträkning av den frist inom vilken skuldfrågan skall föras till domstolsbehandling skall i beslutet antecknas det datum då beslutet postats eller givits till den som åtalseftergiften gäller personligen eller hans/hennes ombud.

Övrig distribution antecknas på samma sätt som i övriga beslut av påföljdsnatur.

3 Anvisningar som bifogas beslut att inte väcka åtal

Till åtalseftergiftsbeslut skall följande anvisningar till parterna bifogas:

1. Detta beslut fritar inte vederbörande från eventuell skadeståndsskyldighet.

2. Då allmänna åklagaren har beslutat att inte väcka åtal har målsäganden själv rätt att väcka åtal för brottet.

3. Allmänna åklagaren får återkalla sitt beslut och väcka åtal om det av ny utredning i ärendet framgår att beslutet har grundat sig på uppgifter som i väsentlig grad är ofullständiga eller oriktiga.

4. Högre åklagare har rätt att ta upp ärendet till ny prövning. Riksåklagaren utnyttjar i allmänhet denna rätt endast om det finns grundad anledning att misstänka att åklagaren har överskridit sin prövningsrätt, om åklagarens beslut är klart otillräckligt motiverat eller om en enhetlig åklagarverksamhet eller övervakningen av ändamålsenligheten förutsätter att ärendet undersöks. Målsäganden får alltid sitt yrkande prövat genom att själv väcka åtal vid domstol så som konstaterats i 2 punkten.

Till åtalseftergiftsbeslut av påföljdsnatur fogas dessutom följande på RBL 1:10 lagen om rättegång i brottmål baserade anvisning:

5. Om den som åtalseftergiften gäller yrkar det skall allmänna åklagaren föra sitt avgörande av skuldfrågan till domstolen. Yrkandet skall skriftligen tillställas åklagaren inom 30 dagar från den dag beslutet delgavs. Den som åtalseftergiften gäller anses ha fått del av ett postat beslut den sjunde dagen efter att handlingen lämnats till posten. Parterna meddelas särskilt om tid och plats för domstolsbehandlingen.

Till beslutet skall dessutom fogas innehållet i den åtalseftergiftsbestämmelse (och bara den) som har tillämpats i beslutet, såvida den inte har refererats i motiveringen till beslutet.

4 Arkivering samt förvar av förundersökningsprotokoll

Ett exemplar av ett beslut att inte väcka åtal skall arkiveras hos åklagarenheten.

De förundersökningsprotokoll som ansluter sig till besluten skall förvaras så att de är lättillgängliga för granskning, undersökning eller dylikt. Protokollen behöver emellertid inte av denna orsak förvaras längre än två år från beslutet.

Riksåklagare Matti Kuusimäki

Statsåklagare Petri Jääskeläinen